En stunds stillhet

Medan resten av familjen förberedde sig för att spendera lördagen tillsammans med med goda vänner,Nääs_7 körde jag norrut mot Nääs Fabriker i Tollered. När jag svängde in på parkeringen sken solen från en klarblå himmel. Det röda teglet som klär huvudbyggnaderna ger en robust och tidlös känsla. Jag strosade längs huvudgatan och såg sjön Sävelången växa sig större ju närmare jag kom. Solen speglade sig i vattenytan skapade ett glittrande skimmer.

Det hade hunnit gå närmare sex år sedan jag åkt iväg för att träna mig på att vara stilla och lyssna inåt. Goda rutiner hade brutits och prioriteras bort och det var hög tid att fokusera på att Nääs_4vårda mitt inre. Så när möjligheten kom att delta i ett en dags retreat med Björn Nattikho Lindeblad följde jag min intuition och anmälde mig. Det kan låta flummigt och irrationellt att basera praktiska beslut på något som är så icke konkret som intuitionen. Men för mig är det den klokaste och mest kärleksfulle vägvisaren jag har i livet som för mig dit jag behöver gå. För medan intellektet påverkas av all yttre stimuli vi omges av, är intuitionen lågmäld och oberörd. Man kan jämföra det med ett stort hav där ytan består av vågor i olika storlekar som far fram i form av känslor och tankar och där lugnet och stillheten djupt ner i havet representerar vår intuition.

Björn Natthiko Lindeblad är mannen som sa upp sig från sitt arbete och gav bort allt han ägde för att bli skogsmunk. Efter 16 år som munk flyttade hem till Sverige igen för att skapa sig ett mer traditionellt västerländskt liv, något som skulle visa sig vara svårare och mer smärtsamt än han anat. I dag är han gift med Elisabeth och arbetar bland annat som föreläsare och meditationslärare.

Efter att vi deltagare hälsats välkomna in i den ljusa luftiga lokalen satte oss på våra på yogamattor och lät Björn Natthiko Lindeblad leda dagens första meditation. Fönstren vette ut mot Sävelången och jag hade svårt att slita blicken från den Nääs_Björnrofyllda och höstvackra landskapet utanför fönstret när Björn uppmanade oss att sluta våra ögon. Trots lugnet han utstrålade och den varma energin i rummet vandrade tankarna konstant och jag hade svårt att sitta still – Undra vad resten av familjen gör nu, Nej nu måste fokusera, Alltså jag vet inte om jag fixar att sitta så här hela dagen – det är ju så tråkigt, Varför anmälde jag mig till detta, Får vi inte ens prata under lunchen, Stod det verkligen i informationen att det var ett tyst retreat, Undra om jag hinner gör ordningen den där tavelväggen på landet innan vi stänger för vintern,  Herregud vad han pratar – kan han inte vara tyst i fem minuter, Nej nu måste jag försöka fokusera osv. Det skulle ta timmar av meditationer, pauser och korta yoga pass innan min kropp och själ landade på mattan.

Mellan meditationerna berättade Björn dråpliga historier från munklivet varvat med reflektioner kring vår västerländska livsstil. En av deltagarna tog upp svårigheten i att vara närvarande under meditationen, att tankarna ofta vandrar i väg och bad honom dela med sig av hur han hanterar detta.

– De enda som inte tänker är döda. Allas tankar vandrar, det är mänskligt, sa Björn Natthiko Lindeblad. Det mest värdefulla jag lärde mig under åren som munk är hur jag ska förhålla mig till mina tankar och att inte tro på allt jag tänker,

Just att inte tro på allt vi tänker och känner är för mig en viktig nyckel till att må bra. Våra tankar och känslor är inte baserade på fakta och de kommer och går som vågor på ett hav. Trots det så styr de hur vi lever våra liv. Många av föreställningarna vi har om oss själva skapades tidigt och kan, om vi inte ifrågasätter dem, komma att styra hur vi ser på oss själva under resten av våra liv. En av de mindre kärleksfulla föreställningar jag vuxit upp med är att det är jobbigt för andra när jag gråter eller visar sorg. Eftersom jag inte ifrågasatt detta har jag trängt undan både tårar och sorg för att passa in och inte göra någon obekväm. Men sedan några år tillbaka tränar jag på att känna och tänka att det är inte bara ok att jag gråter och visar sorg, utan att det är bra. Jag försöker bemöta mig själv och min egen sorg på samma sätt som jag skulle bemöta en kär vän.
Nääs_2

Retreatet var inte bara en stunds vacker vila från allt brus vi ständigt omges av utan gav mig den påminnelse jag behövde om hur viktigt det är att ha rutiner för att skapa stillhet på insidan. Det är de rutinerna som hjälper mig att ha kontakt med den inre vägvisare som leder mig fram i livet.

Dagligen matas vi genom olika medier med vikten av att ta hand om våra kroppar. Varje dag behöver vi röra på oss för att hålla oss friska och nya gym poppar upp överallt. Men våra kroppar är hem åt våra känslor och tankar. Att ha ett destruktivt sätt att tänka och förhålla sig till själv orsakar också smärta, en smärta som i värsta fall kan leda till döden. Enligt organisationen Suicid Zero tog 1554 personer sitt liv år 2015. Det är fler än fyra personer varje dag. Jag tycker att det är hög tid att vi uppmanas ägna tid och uppmärksamhet åt att ta hand om vår insida.

Fridens liljor kära ni.