När jag var tio år fick jag en storasyster

När jag var tio år levde jag i ett familjehem där jag var det enda hemmaboende barnet. Det hade gått nästan två år när jag fick veta att det skulle flytta dit ytterligare en flicka som var två år äldre än mig. Med blandade känslor såg jag familjen göra iordning det rum som skulle bli hennes. Eftersom jag tidigare bara hade levt med bröder var det spännande med en flicka till. Samtidigt fanns rädslan att hon inte skulle tycka om mig eller att föräldrarna i familjehemmet skulle tycka mer om henne än de gjorde om mig.

Min blivande syster och jag träffades för första gången en eftermiddag i familjehemmets finrum, som var inrett med en mörkbrun Chesterfield soffa och två tillhörande fåtöljer i likadan klädsel. Mellan soffan och fåtöljerna stod ett lågt bord i mörkt trä. Ordningen i rummet var pedantiskt på ett sätt som gjorde att jag sträckte på mig och höll händerna nära kroppen när jag kom in i det av rädsla att göra sönder något eller att störa ordningen. Minnet av vad vi pratade om den där eftermiddagen när vi träffades för första gången är oklart, men jag minns att oron för att hon inte skulle tycka om mig försvann med detsamma. Vi blev systrar direkt, först fostersystrar och sedan bara systrar. Det var som om det var menat vi skulle finna varandra.

Under de kommande åren delade vi en vardag som till stor del präglades av att hantera en livssituation som vi båda mest längtade bort ifrån. I den situationen fann vi tröst och glädje i varandra. För även om vi inte alltid hade språk för våra upplevelser fanns det en tyst förståelse mellan oss och en värmande omtanke om varandra. Tillsammans kunde vi skratta åt tokiga och ibland absurda situationer på ett förlösande sätt och i varandras sällskap kunde vi utan några höjda ögonbryn använda uttryck som besök från socialen, min biologiska mamma/pappa, jag får åka hem till helgen, fosterföräldrar, fostersyskon, längta hem, i kväll får jag ringa pappa/mamma.

Så när flickan som hade blivit min syster en sommar flyttade sörjde jag och min resterande tid i familjehemmet präglades av ensamhet och saknad. För oavsett hur välvilliga föräldrarna än var så var det aldrig ”hemma”. Den välvilja de visade var tydligt villkorad, om jag anpassade mig till deras familjekultur var jag välkommen i gemenskapen, inte annars.

Under åren fram till vuxenlivet höll jag och min syster kontakten. Hon var den som med en systerlig omsorg introducerade mig till nya sammanhang och jag såg upp till henne såsom jag såg upp till mina övriga syskon. Som så många syskonrelationer har även vår utsatts för prövningar. Vi har flera gånger fått bevisa, både för oss själva och varandra, att det systerskap vi valt även håller när det stormar och blåser i livet. Men valen vi gjort genom åren har skapat en relation som i dag är lika självklar för mig som mina övriga familjerelationer.

Det har hänt att människor som inte känt till vår bakgrund fällt kommentaren ”Men hon är ju inte din riktiga syster”, men för mig är hon i allra högsta grad riktigt. Jag älskar henne och vill ha henne i mitt liv under resten utav mitt liv. Med henne har jag delat och vill fortsätta dela livets sorg- och glädjestunder och jag ser fram emot att på ålderns höst sitta tillsammans i en olivlund och prata om gemensamma minnen.

Min son är åtta år och även i hans liv har min syster en självklar plats. find your tribeHan älskar att vara hos sin moster, särskilt då där finns två kusiner som han gärna och ofta umgås med. Han har ännu inte noterat att han inte har samma morfar eller mormor som min systers barn eller att alla hans kusiner inte är kusiner med varandra. Men den dag han gör det kan jag, genom relationen till min syster, på ett naturligt sätt förklara för honom att familjer kommer i olika former, färger och storlekar och att grunden i en familj bör vara kärlek. Med det synsättet kommer han att kunna möta andra familjer, oavsett hur de ser ut, med värme och respekt. När han själv en dag väljer att bilda familj blir det naturligt för honom att utgå ifrån sina egna känslor och behov, oavsett vilket budskap hans omvärld förmedlar.

Fridens liljor kära ni.

 

Min syster och jag

Min syster och jag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s