The good is often the enemy of the best

The good is often the enemy of the best, dessa ord kommer ifrån författaren och föreläsaren Rob Bell som jag hade förmånen att lyssna till under en workshop som han höll i New York tidigare i år. De orden har hjälpt mig att förstå att det som är bra ibland kan stå i vägen det som är bäst. För mig betyder inte orden att man vid första plötsliga infall ska lämna det som är bra i ens liv i jakten på att hitta något bättre utan snarare vara uppmärksam på en varaktig gnagande känsla av att något saknas. Om den gnagande känslan inte försvinner även ha mod att våga agera. Det kan handla om att våga bryta upp från en kärleksrelation, söka ett nytt arbete, börja studera, börja med en ny fritidssyssla, avsluta vänskapen med gammal vän man vuxit ifrån, flytta till en ny bostad etc.

I mitt fall handlade detta om att säga nej tack till ett bra arbete, ett arbete i en spännande arbetsmiljö med kollegor som jag tyckte väldigt mycket om. Men trots att det var så mycket som var bra, fanns en gnagande känsla av att något saknades, att det helt enkelt inte var det bästa. Vad som istället är det bästa visste jag inte riktigt, men det jag visste var att så länge jag hade ett så bra arbete skulle jag aldrig komma på vad det var. Så efter en sommar med många sömnlösa nätter insåg jag att det bara fanns en sak för mig att göra och det var att bocka, buga och tacka för mig.

Att bryta upp från något som är bra, invant och tryggt kommer så klart med en portion av smärta och rädsla, såsom all verklig förändring och utveckling gör. Men dessa känslor är inte större än den spänning och den känsla av frihet och glädje jag känner över möjligheten att få skapa för framtiden. Vi är ju trots allt våra egna livs arkitekter och hur magiska och vackra våra liv blir beror till stor del på hur modiga vi är i vårt skapande.

Under tiden beslutet att bryta upp från mitt arbete växte fram hade jag emellanåt min 7-åriga son i tankarna. För mig är det viktigt att lära honom är att ta sina känslor och upplevelser på allvar. Min önskan är att han ska ha mod att lyssna till sin alldeles unika inre röst och inte gå vilse i allt yttre brus med föreställningar om hur livet ska levas. I stället önskar jag att han klarar av att känna efter vad som är rätt för honom så att han kan följa sin egen väg genom livet. Möjligheten för mig att lära honom detta ökar avsevärt när jag själv vågar leva mitt eget liv på samma sätt.

Vad är det du har har i ditt liv som är bra men som står i vägen för det som är bäst?

Fridens liljor kära ni.

 

ba%cc%8at-kroatien

På en båt, omgiven av familj och vänner, togs beslutat att säga ja till det som är bäst.