Från upprorsmakare till andevarelse

Religion har alltid varit något som intresserat mig. Framför allt hur vi människor förhåller och låter oss påverkas av den. Intresset för kristendomen har alltid varit extra stort just för att det är den religion jag levt närmast. Det var därför jag med extra stort intresse läste upprorsmakarenboken Upprorsmakaren – Berättelsen om hur Jesus från Nasaret blev Jesus Kristus skriven av religionhistorikern Reza Aslan . Den bild kyrkan målat upp av Jesus Kristus skiljer ifrån den historiska mannen Jesus från Nasaret som beskrivs i boken. Det kan hända att den historia Reza Aslan målar upp av den fattiga juden från Nasaret inte är lika magisk som kyrkans bild av samma man men den bjuder ändå på både spänning och dramatik.

Boken börjar med att Reza Aslan ger en bild av det samhälle Jesus levde i där Jerusalem var ockuperat av kejserliga makten i Rom som hade tillsatt en judisk prästaristokrati att styra i Jerusalem. Detta innebar att för många fattiga människor var det ingen skillnad mellan det religiösa styret i Jerusalem och det politiska styret i Rom. Boken beskriver ett samhälle där människor antingen var mycket fattiga eller väldigt rika. Den rika eliten använde sina pengar bland annat till att köpa upp mark från fattiga bönder för att sedan anställa bönderna att arbeta under slavlika förhållanden på den mark de inte längre ägde.

I det samhälle Resa Azlan beskriver frodades undergångsteorierna vilket utgjorde grogrund för åtskilliga messiasaspiranter att vandra landet runt och predika om hur Gud skulle komma och skippa rättvisa genom att befria judarna från Roms ockupation. Flera av dem ansågs vara ett hot mot den rådande makten och avrättades för att vara Zelot (förrädare). En av de mindre välkända var den fattiga dagavlönaren Jesus från Nasaret som under tre år vandrade runt i Galileen och predikade judendom för andra judar utan någon avsikt att skapa en ny religion.

Reza Aslan beskriver slutligen hur Jesus liv och predikan lever vidare efter hans död framför allt genom hans bror och lärjunge Jakob som kom att bli rörelsens centrala gestalt efter Jesus död. Tillsammans med ytterligare några av de ursprungliga lärjungarna stannade Jakob i Jerusalem som blev den judiska rörelsens centrum. Utifrån detta centrum växte långsamt det som skulle komma att formas till kristendomen fram.

Om man är ute efter den magi och det djup som de bibliska texterna kan erbjuda blir man besviken när man läser Upprorsmakaren – Berättelsen om hur Jesus från Nasaret blev Jesus Kristus. Men om man söker efter sanningen om mannen Jesus från Nasaret så ger Reza Aslan en tydlig, intressant och spännande historisk beskrivning av det liv mannen Jesus från Nasaret levde.

Fridens liljor kära ni.

Fotografen som slutade betrakta och började delta

För en tid sedan fick jag möjlighet att lyssna till när den prisbelönte fotografen Paul Hansen föreläste om sitt arbete som pressfotograf på Dagens Nyheter. De bilder han visade tillsammans med de berättelser han delade med sig av berörde och engagerade på ett sätt som gjorde att publiken satt som trollbundna. Jag kunde inte låta bli att undra vem personen var som tagit dessa berättande fotografier?

Genom den utbildning jag går hade jag fått i uppgift att skriva ett personreportage vilket gav mig en naturlig anledning att kontakta Paul för att fråga om han ville ställa upp på att bli intervjuad vilket han sa ja till. Vi stämde träff i receptionen på Dagens Nyheter och när han hämtade mig i tidningens reception var han klädd i mörka byxor och en sportig färgstark t-shirt. Efter en kort presentation gick vi till bild-paul-hansen_pixlrredaktionen ett par våningar upp i huset där vi slog oss ner i ett redaktionens kafferum. Paul pratar intensivt och engagerat och trots många år i Stockholm hör man tydligt att han har sitt ursprung i Göteborg. Hans blick är pigg, kroppsspråket vaket och närvaron stark. Oavsett om han berättar om det reportage som han i dagarna håller på att färdigställa där han följer en svårt sjuk tonårspojke och hans familj eller om hur han hjälper sin skoltrötta tonårsdotter med sina läxor så är förändras inte intensiteten i hans röst.

Paul började fotografera när han som mycket blyg elvaåring fick en kamera av sin farbror. Med kameran i handen gavs han en naturlig plats i sociala sammanhang och allt kändes plötsligt möjligt. Som barn hade han inga förebilder för sitt fotograferande utan det kom först när han som ung vuxen gick på en föreläsning med filmaren Roy Andersson som gjorde honom alldeles tagen för där och då förstod han att fotograferandet kunde ha en djupare mening.

Efter några år som frilansande fotograf i New York återvände Paul 1993 till Sverige. Han har sedan dess arbetat som pressfotograf för olika svenska dagstidningar och är sedan 2000 är han anställd på Dagens Nyheter. Under många år spenderade Paul sin tid med att fotografera åt andra. Det innebar att när han kom in till redaktionen på morgonen fick han precis som de övriga pressfotograferna jobb tilldelat sig. För Paul var det viktigt att omgivningen blev nöjda med bilderna han tog men personligen kände han inte ofta något större engagemang och var många gånger själv inte särskilt nöjd med kvaliteten. Men när han började göra egna reportage och gick från att betrakta till att delta kom engagemanget. Kvaliteten på bilderna som blev så bra att de började vinna priser både i Sverige och utomlands.

Genom åren har Paul rapporterat från många konfliktfyllda områden runt om i världen och är under sina resor förberedd på att komma kontakt med att människor begår onda handlingar som att döda och våldta. Den förväntan gör att han inte berörs känslomässigt särskilt mycket av det han ser. Däremot är han inte är förberedd på att möta att människor är fina, goda och generösa mot varandra.

– I extrema situationer så kommer även det bästa i människor fram och det berör mig, säger Paul. Men det sällan vi rapporterar om det vilket är synd, för det fattas ofta en dimension i rapporteringen. Därför är det viktigt för mig att förmedla hopp i de reportage jag själv gör.

Det är lätt att bli känslomässigt påverkad när man lyssnar när Paul berättar om människor och livsöden som han mött och fotograferat. Han förmedlar tydligt den värme och respekt han känner för de människor som låtit honom komma nära när de befunnit sig i svåra livssituationer. I sina egna reportage porträtterar han vanliga människor och deras historier.

– Jag har själv saknat berättelser i media där man får möta vanliga människor och deras historier istället för ytterligheter som artister, kulturpersonligheter, makthavare, idrottspersonligheter, offer och förövare. Det är dessa som vanligtvis dominerar spalter och kanaler, avslutar Paul.

Det jag framför allt tar med mig från vårt möte är hans beskrivning av vad som hände både med kvaliteten på hans arbete men även med honom personligen när han slutade betrakta och började delta. När mötet med andra människor blev det centrala i hans arbete snarare än att han stod vid sidan av och tittade på. Jag tror att om fler människor valde att delta i stället för att betrakta skulle vår värld se annorlunda ut.

Fridens liljor kära ni.