Jag har älskat dig så länge

Jag har älskat dig så länge, det är filmtiteln på en av de mest rörande och minnesvärda filmer jag har sett. En av mina favoritskådespelare Kristin Scott Thomas spelar huvudrollen och hon gör det på ett enastående sätt. Filmen handlar om två systrar som återförenas efter 15 år, om deras väg tillbaka till varandra och om den ena systerns läkeprocess efter en svår upplevelse. Huvudteman i filmen är kärlek och läkande. Om hur ont livet kan göra och hur svårt det kan vara. Om hur kärlek och mänsklig värme är det som läker oss och ger oss mod att fortsätta framåt i livet.

Det som tilltalar mig med den här filmen är sättet som kärlek porträtteras.  I filmen beskrivs den på ett sätt som jag tycker påminner om livet som jag känner till det. Att lika underbar och helande som kärlek kan vara, lika smärtsam och svår kan den vara.

Jag minns när jag som tonåring började känna till begreppet kärlek som ett utryck för de starka känslor vi kan uppleva. Under denna tid levde jag inte med min biologiska familj vilket gjorde att de naturliga kärleksrelationerna som många får uppleva när de är omgiven utav familj och släkt hade inte jag. De familjer jag levde i under större delen utav min uppväxt kände jag inte kärlek till och den kärlek jag upplevde i min biologiska familj var ofta sparsam, komplicerad och smärtsam. Men eftersom behovet av att ge och få kärlek är grundläggande fick jag istället starka känslor för andra vuxna jag hade omkring mig. Människor som i vissa fall kom att bli livsviktiga för mig. Jag minns hur jag under min tonårsperiod saknade uttryck för denna kärlek. De uttryck som jag hade tillgång till under denna period via te.x musik, film och böcker handlade nästan uteslutande om kärlek (oftast lycklig) i kärnfamiljer och/eller mellan man och kvinna och den kärlek jag upplevde passade inte i den normen. Jag minns att jag tänkte, ”Men den kärlek jag upplever, vem beskriver den. Finns det ingen annan som upplever det jag känner?” Samhället ser idag annorlunda ut mot vad det gjorde under 80-talet och den mediala bilden utav kärlek har breddats. Men det är sedan dess jag har varit intresserad av kärlek i dess alla olika former och av alla olika uttryck för den.

Fridens liljor kära ni!

 

hjärta sand