Världens ledare samtalar i Davos

Just nu pågår World Economic Forum Annual Meeting i Davos, Schweiz. Politiker, företagsledare och andra inflytelserika personer träffas för att diskutera och utbyta erfarenheter kring hur vi kan möta de utmaningar som världen står inför. Några av deltagarna i år är Joe Biden – Vice President USA, David Cameron – Englands Premiärminister, Kevin Spacey – skådespelare, Jens Stoltenberg – Generalsekreterare för Nato, Paulo Coelho -författare, Mattias Klum -fotograf, Li Keqiang – Kinas premiärminister, Sheryl Sandberg – Facebooks vd, Eric Schmidt – Googles ordförande, Hans Vestberg -Ericssons vd, Magnus Hall- Vattenfalls vd.

Bland de ämnen som diskuteras finns bland annat klimatförändringarna, flyktingsituationen, hur ska vi finansiera FN:s hållbarhetsmål, teknikutvecklingen, oljemarknaden, den ojämna fördelningen av inkomster etc. Personligen hoppas jag att diskussionerna kring den sista punkten sker på största allvar då den utgör ett stort hot mot alla människors trygghet. I en värld en del människor har väldigt mycket och andra har väldigt lite kommer det att uppstå konflikter.

Det finns naturligtvis saker som man kan vara kritisk till när det gäller konferensen såsom det låga antalet kvinnor som deltar eller det faktum att så många av världens ledare väljer att ta sig dit med privata flyg och helikoptrar. Men jag väljer att tänka att detta är ett bra forum för att diskutera de utmaningar och möjligheter världen står inför och hoppas att världens ledare tar sina uppdrag på det allvar såsom situationen i världen kräver.

Skådespelaren Leonardo DiCaprio fick mottaga Crystal priset utav World Economic Forum för sitt arbete med att minska klimatpåverkan. Hans engagemang sträcker sig från olika styrelseuppdrag till den egna stiftelsen vilken bedriver olika former utav påverkansarbete. 2014 utsågs han av FN:s Generalsekreterare Ban-Ki Moon till Messanger of Peace med speciellt fokus på klimatförändringar

 

Leonardo DiCaprio är för mig en person som använder sitt inflytande för att bidra till en hållbar utveckling i vår värld. Detta trots att det inte något han behöver ägna sig åt det för att förtjäna sitt levebröd eller behöver uppmärksamhet. Han är naturligtvis inte ensam om att göra detta men han är en bra påminnelse om att alla har makt att bidra oavsett om det ingår i vårt dagliga arbete eller inte. Vi kan alla kan höja vår röst för de värden vi tror på oavsett om det handlar om våra egna konsumtionsvanor, viken mat vi väljer att äta eller hur vi behandlar varandra. Själv tycker jag att det ofta är svårt att veta på vilket sätt jag bäst kan bidra, vad gör störst skillnad. Det pågår inte sällan diskussioner i mitt huvud där jag ifrågasätter varför jag väljer att göra på ett visst sätt. Men jag tror att det blir lättare om vi pratar med varandra om det och hjälps åt, utan pekpinnar och moralpredikningar.

 

Den största gåvan

Den största gåvan jag fått i mitt liv är utan tvekan att få vara mamma till min snart 7-åriga son Elliot. För det är så jag ser det, som en gåva.

Varken som barn eller som vuxen har jag drömt om något sagobröllop med någon drömprins. Jag har heller aldrig haft någon längtan efter att leva i en kärnfamilj med Volvo, villa och hund. Under min uppväxt levde jag i flera olika familjer som från utsidan såg ut som lyckliga traditionella kärnfamiljer men som alla på olika sätt bakom stängda dörrar kämpade med livet. Så för mig har kärnfamiljen i sig aldrig varit något eftersträvansvärt utan jag har alltid sett kärnfamiljen som ett sätt att leva men långt i från det enda sättet. Inte heller har jag trott att kärnfamiljen var det levnadssätt som per automatik leder till en lyckligt liv.

Men att bli mamma har jag på ett själsligt sätt alltid vetat att jag skulle bli. Även om jag inte såg omständigheterna kring hur det skulle ske eller hur många barn jag skulle få så visste jag att jag skulle bli mamma. Det har inte varit något som jag aktivt tänkt på utan jag har bara alltid vetat att det är så det skulle bli. Så när jag och min man bestämde oss för att skaffa barn var det helt naturligt för mig att jag blev gravid efter bara någon månad och att jag 9 månader senare födde ett barn som vi senare döpte till Elliot. Men även om det var självklart för mig att jag skulle bli mamma var jag oförberedd på den enormt starka kärlek jag skulle känna för Elliot och hur kärleken till honom skulle komma att påverka mitt liv.

Att vara mamma till Elliot innebär att jag får förmånen att leva med en stark och självklar kärlek närvarande i mitt liv, varje dag, hela tiden. När jag vaknar på morgonen finns den där starka varma känslan av kärlek i min kropp precis som den gjorde när jag gick och la mig några timmar tidigare. Oavsett hur arg eller irriterad jag blir i vår relation så finns alltid den kärleken där lika stark och stadigt som det högsta av berg. Den kärleken har i olika situationer kommit att fungera som ett ankare i mitt liv. Något som jag kan använda för att ställa saker i relation till varandra vilket hjälper mig när jag navigerar mig fram genom livet.

Men att vara mamma till Elliot ger mig mer än den vackraste kärlek, den ger mig även en möjlighet att växa som människa. Genom vår relation lär jag känna mig själv bättre och får möjlighet att reflektera över hur jag förhåller mig till min omvärld. Hans närvaro påminner mig om att följa min egen väg i livet och lyssna på min inre röst i min strävan efter att bli den bästa personen jag kan bli.

Så när jag tänker på min älskade och alldeles underbara Elliot känner jag den djupaste av kärlek och tacksamhet för allt han tillför mitt liv.

12544921_10153312983219327_249781219_o

Konsten att leva här och nu

Man behöver inte leta länge innan man hittar visdomsord som talar om att vägen till lyckan ligger i att vara närvarande i nuet. Men att leva i nuet är lättare sagt än gjort när tankar och känslor allt som oftast vandrar tillbaka till saker vi upplevt tidigare eller till händelser vi tror kommer att inträffa i framtiden.

När jag tänker tillbaka på värdefulla/lyckliga ögonblick i mitt liv så finns det en sak som förenar dem och det är att jag upplevde att jag var fullt närvarande i just den stunden. I dessa värdefulla/lyckliga stunder inte fanns någon stress eller oro för varken det som varit eller det komma skulle. Allt jag behövde fanns i just i den stunden oavsett om jag befann mig hemma i köket med min son, ute på en löprunda i skogen, i samtal med en vän eller grillade korv med familjen. Detta fick mig att fundera över när dessa stunder uppstod och vad jag kunde göra för att få fler av dem och det var de funderingarna som ledde mig till Mindfulness.

Begreppet Mindfulness skapades av Professor of Medicine Eremitus vid University of Massachusetts och grundare av Mindfulness-Based Stress Reduction Clinic Jon Kabat-Zinn. Han var under 1970-talet intresserade av de patienter som den traditionella sjukvården inte kunde ta hand om och fick möjlighet att arbeta med patienter som led av kronisk smärta och/eller stressrelaterade åkommor och kunde erbjuda dem Mindfulnessbaserade övningar. Detta visade sig vara en framgångsrik metod som sedan dess utvecklats och spridit världen över.

 

jon kabat

Mariette Moureau arbetar som Mindfulnessinstruktör och jag har fått förmånen att träffa henne för att ställa lite frågor om Mindfulness. Om ni vill veta mer om Mariette Moureau och vad hon kan erbjuda kan ni gå in på hennes hemsida  Mariett Moureau.

CBS 60 Minutes reporter Cooper Anderson är en person som under 2014 provade på att delta i Mindfulness Based Stress Reduction Programme  (MBSR) som är skapat av Jon Kabat-Zinn (han finns även med i inslaget). Nedan ser ni resultatet.

 

 

Ring klocka ring….

Jag älskar att fira nyår. Då får man möjlighet att reflektera över allt som det gångna året har lärt en och samtidigt fokusera på vad man vill att det kommande året ska erbjuda.

2015 blev för mig ett spännande år där jag fick möjlighet att prova på en för mig annorlunda vardag. Sedan i juni har jag varit tjänstledig från mitt fasta arbete för att tillsammans med en kollega utforska möjligheten att utifrån ett program vi skapat starta upp ett företag som arbetar med social hållbarhet. Det har varit både spännande och lärorikt då jag har fått möjlighet att möta människor och diskutera hållbarhet på ett sätt som jag tidigare inte gjort. Min tro på vår idé om hur man operativt inom näringslivet kan arbeta med social hållbarhet på ett sätt som involverar medarbetarna kvarstår. Men under månaderna som gått har jag blivit medveten om att jag idag inte har den motivation som krävs för att på heltid driva företag.

Jag är tacksam för att jag under de senaste månaderna fått möjlighet att vara tjänstledig från mitt arbete då de har gett mig så mycket mer än möjligheten att utforska en affärsidé. Under månaderna som gått har jag fått kunskap end upoch erfarenheter som har gjort att jag ser på mig själv och på min omvärld med andra ögon. Så när jag om några dagar kommer tillbaka till det arbete jag lämnade för sex månader sedan så kommer det att vara precis som när jag lämnade men ändå helt annorlunda. Det ser jag fram emot.

 

2016 har just börjat och jag ser med spänning fram emot vad det har att erbjuda. Något som jag började utforska under det gångna året och kommer att fortsätta att utforska under detta år är min nyfikenhet och min kreativitet. Helt enkelt för att det gör livet både roligare och dear pastmer intressant. För att kunna göra det behöver jag hålla rädslan under kontroll, för kreativitet och rädsla håller ihop som ett gammalt gift par. Men förra årets sista månader gav mig möjlighet att på allvar bekanta mig med rädslan så det ska gå bra.

 

Men det jag önskar mest för 2016 är att det blir ett år då vi visar oss själva, våra medmänniskor och vår planet kärlek på ett sätt som gör det möjligt att läka de sår som skapats både i vårt eget land och runt om i världen. För kärleken är den starkaste byggstenen i att skapa en hållbar värld.

hjärta