En stuga på landet

När jag var tonåring drömde jag om att ha i en liten stuga på landet där jag kunde få vara alldeles ensam. Där skulle jag få sitta i fred och tänka utan någon risk att bli avbruten, när jag var trött på sitta och tänka skulle jag skriva, när jag blev trött på att skriva skulle jag läsa en bok, när jag var trött på att läsa en bok skulle jag ta en promenad i skogen, när jag blev trött på att gå i skogen skulle jag baka något etc. Listan över vad jag skulle göra om jag hade en stuga på landet var lång.

Nu, många år senare har jag fått möjlighet att ha en just en sådan stuga som jag som tonåring drömde om. Där jag spenderar tid både tillsammans med min familj men även helt ensam. Vår stuga ger mig en möjlighet att komma ifrån vardagen för att stanna upp och reflektera. När jag är där ensam gör jag precis de sakerna som jag som tonåring drömde om att göra och både kropp och själ njuter.

Nu när hösten är här tänker jag med värme tillbaka på den sommaren vi lämnar bakom oss. För oberoende av vädret är en sommar i stugan alltid en bra sommar för mig. Tid i stugan, med eller utan familj, är ett av de bästa ingredienserna för ett hållbart liv för mig.

Bryggan

Vårt perspektiv avgör vad vi ser

Sedan en tid tillbaka har jag bytt sysselsättning. Jag har gått från att göra något som varit invant och enkelt att förklara till något nytt som jag ofta har svårt att förklara. Det svåra ligger i att jag inte bara får frågor om vad jag gör utan hur jag gör det vilket jag inte riktigt har något svar på för jag har aldrig gjort det här tidigare. Det jag vet är att jag för första gången skapar. Att jag äntligen får utlopp för den kreativitet som jag under så många år trängt undan och som jag är övertygad om kommer att ge både mat på bordet och glädje i livet. Det jag skapar är inte perfekt, det kommer det aldrig att bli och det är inte heller mitt ambition. Mitt mål är att det jag skapar hela tiden ska vara i rörelse och i samspel med min omvärld. Att jag och det jag skapar hela tiden ska utvecklas.

Min nya arbetssituation innebär att jag får ta emot råd om vad jag bör göra eller ibland även hur jag bör vara vilket jag har lite svårt att förhålla mig till. Alla människor bär ju på en historia, en alldeles unik sådan. Vår historia är den referensram utifrån vilken vi ser världen. Så när jag får råd om hur jag ska göra eller vara så försöker jag tänka att råden ges utifrån givarens sätt att se på världen som i sin tur bygger på hens liv och historia. Det innebär att råden kanske inte alls passar in på min situation, mitt liv eller hur jag ser på världen. Att däremot få ta del av andras erfarenheter för att sedan utifrån dessa själv avgöra om det finns lärdomar som kan vara användbara i min situation, det är värt massor för mig.

Om ni vill läsa mer om vägar till ett kreativt liv kan jag tipsa om nedan:

Magic Lessons               Den magiska gnistan

Dina val påverkar

Som jag har nämnt tidigare har jag aldrig varit särskilt miljöintresserad utan mitt fokus har varit sociala samhällsfrågor utifrån ett rättighetsperspektiv. Men under de senaste åren har jag fått så mycket information att jag inte kan bortse från att dessa områden hör i hop.

Jag har haft turen att födas under en tid då Sverige har en hög material standard. Så hög att när en stor biltillverkare nyligen lanserade en ny bilmodell som media uttrycker har ”extra allt” blir den en storsäljare trots att nypriset ligger på från 498 000 kr. Detta samtidigt som medelinkomsten i vad FN klassar som LDC länder (Least Developed Countries), vilket innefattar mer än 60 länder i världen, ligger på ca 6 623 kronor per år/person. Naturligtvis har inte alla i västvärlden ekonomisk möjlighet att köpa en ny bil för 498 000 kr och levnadskostnaderna i våra olika länder skiljer sig åt, men ändå.

Många av oss som lever i västvärlden har en ekonomisk frihet som innebär att vi har stora möjligheter att påverka vår omvärld. Denna frihet innebär att många t.ex kan välja ett ekologiskt alternativ trots att det är dyrare i mataffären, välja att handla dyrare kläder som framtagna på ett mer hållbart sätt, välja att köra en dyrare men miljövänlig bil, välja att arbeta för ett företag som bedriver sin verksamhet på ett ansvarsfullt och hållbart sätt etc. Trots detta gör jag och många med mig val som varken är miljömässigt eller socialt hållbart. Dessa val vi gör påverkar i sin tur våra medmänniskor och vår planet.

Ett exempel på detta är att vi människor, enligt forskarna, förbrukar för mycket bränsle i form av olja, kol och gas för att vår planet ska orka med. Förbrukningen är dock inte jämlikt fördelad då en del av världens befolkning förbrukar mycket mer än en annan del. Det innebär bland annat att våra medmänniskor i andra delar av världen får laga mat över öppen eld och tvätta kläder för hand. Så trots att man i delar av världen inte har elektricitet alls förbrukar andra delar så mycket att vår planet inte orkar med.

Så hur löser vi detta? Ska vi låta fler människor i andra delar av världen avstå från de bekvämligheter vi i västvärlden tar för givet i form av tvättmaskin, diskmaskin etc så att vi kan upprätthålla vår höga konsumtion. Eller ska vi i västvärlden konsumera mindre vilket gör en jämnare fördelning möjlig och ger därmed fler människor i världen möjlighet slippa tvätta sina kläder för hand? På så sätt kan vi använda vår planets resurser på ett hållbart sätt.

En person som väldigt tydligt kan illustrera hur ovan fördelning ser ut är professor Hans Rosling.

Vårt samhälle behöver mer empati

Under min uppväxt hade jag en familjesituation som skiljde sig från normen. Det var enkelt att se om man levde nära mig eller i bland ens bara kände till mig att se att jag levde i en utsatt i situation. Detta gjorde att jag ofta möttes av sympati både av vänner och bekanta men även av tjänstemän i form av pedagoger och socialtjänst, så mycket att jag till slut utvecklade en speciell känsla varje gång jag mötte en person kände sympati för mig och min situation. Jag kände mig äcklad. Det är ett starkt ord, jag vet. Men sympatin gjorde inget annat för mig än att den skapade ett avstånd mellan mig och personen vilket fick mig att känna mig ännu mer ensam och utsatt.

Ett par gånger under min uppväxt fick jag möjlighet att möta människor som kände empati med mig. Detta var modiga människor som hade tillgång till sina känslor och sin egen smärta. För mig var dessa möten magiska. Att för en stund möta en människa som delade min smärta och lät mig spegla mig i deras. Dessa möten som gjorde en näst intill outhärdlig situation uthärdlig. När jag tänker på dessa människor känner jag djup tacksamhet.

Fram tills för några år sedan förstod jag inte skillnaden mellan sympati och empati vilket gjorde att jag visade min såbarhet för människor som inte hade mod eller styrka att visa empati. Men sedan jag fick språket att kunna beskriva och förstå skillnaden väljer jag vem jag visar min smärta när den uppstår. Jag är noga med att det finns en för mig värdig mottagare till min historia.

Vårt samhälle skulle må bra av fler starka och modiga människor som vågar möta sin rädsla och sårbarhet. Att vi tidigt fick lära oss att sårbarhet är styrka och att empati ger möjlighet att på djupet känna samhörighet med andra människor. På så sätt skulle fler av oss bli bemötta med empati när vi befinner oss i en utsatt situation vilket skulle stärka i stället för att förminska oss.

En person på ett illustrativt sätt beskriver skillnaden mellan empati och sympati Brené Brown, amerikansk doktor i sociologi och research professor vid University of Huston i USA.

Barns rättigheter – en angelägenhet för näringslivet

I dag förväntas företag inkorporera FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter i sin verksamhet då det ses som en naturlig del i ett ansvarsfullt företagande. Men nu är det dags att ta nästa steg och det innebär att företag även behöver ta ansvar för den påverkan deras verksamhet har även på barn rättigheter.

För att underlätta i detta arbete har Unicef, Rädda Barnen och FN:s Global Compact tagit fram Barnrättsprinciperna. Dessa principer ska hjälpa företag att bättre förstå vilken påverkan deras verksamhet har på barns rättigheter samt underlätta för företag att ta ansvar. Denna påverkan kan bland annat ses i företagets marknadsföring, produktion, arbetsmiljön och värderingar etc. BarnrättsprincipernaUnicef erbjuder verktyg för att företag enklare ska kunna inkorporera dessa principer i sin verksamhet. Om ni vill läsa mer om Barnrättsprinciperna gå in på Unicef – Barnrättsprinciperna.

När det gäller de företag som har produktion i utlandet blir det ganska enkelt att förstå hur företagens verksamhet påverkar barns rättigheter när det gäller t.ex. barnarbete. Men även verksamheten i Sverige påverkar barns rättigheter framför allt när det gäller arbetsmiljö. Företag behöver bland annat se över vad de har för arbetstider, under vilka tider förväntas medarbetarna vara tillgängliga, hinner medarbetarna med att utföra sina arbetsuppgifter under sin arbetstid eller behöver de arbeta kvällar/helger? En annan aspekt är vad företaget har för policy när det gäller alkoholkonsumtion, detta gäller speciellt de företag som har mycket representation och events men även after work. Detta är två områden som i allra högsta grad påverkar barns rättigheter.

Barn börjar i allt större utsträckning tidigare i förskolan och tiden barnet är på förskolan har ökat de senaste 20 åren. Detta tillsammans med att barngrupperna blir allt större och uppmärksamheten från vuxna blir allt mindre gör att den tid barnen har tillsammans med sina föräldrar blir allt viktigare för att barnets rättigheter ska bli tillgodosedda. Att ha en förälder som är stressad och mentalt frånvarande p.g.a att sitt arbete gör att barn riskerar att inte får den trygghet, uppmärksamhet och förldranärvaro som barnet har rätt till och behöver för sin utveckling. En förälder som som arbetar för ett företag som förväntar sig att medarbetarna närvarar på möten efter arbetstid vilket innebär efter att barnet hämtats på förskola/skola, som förväntar sig att medarbetarna är tillgängliga/arbetar samtidigt som de är hemma och vårdar barn, som skapar arbetsbelastning som gör att medarbetarna inte hinner med sina arbetsuppgifter under ordinarie arbetstid, som förväntar sig att medarbetarna är tillgänglig för arbetssamtal under helger/semester har en verksamhet som i allra högsta grad påverkar barn rättigheter.

Barn som har föräldrar som arbetar på företag där medarbetarna förväntas delta i regelbundna after work/representationer/events påverkar barnen, särskilt de barn som har föräldrar som arbetar mycket. Dessa barn har ett ännu större behov av närvarande föräldrar. För de flesta barn är fredagsmyset den tid på veckan då hela familjen samlas under trevliga former. Att t.ex ha en förälder för sitt arbetes skull behöver välja bort denna familjetid för att i stället komma hem berusad sent på kvällen, somna i soffan och eventuellt vara bakfull dagen efter påverkar barnets tid tillsammans med sin förälder. Föräldrar som i sitt arbete ofta behöver representera och i samband med detta förväntas dricka alkohol innebär inte bara att de är fysiskt frånvarande från sina barn under den tid då barnet ofta inte är i skolan/förskola utan även att föräldern blir sårbar för riskbruk/missbruk utav alkohol vilket har en dokumenterat stor negativ påverkan på barns utveckling.

Så näringslivet påverkar i allra högsta grad barns rättigheter, både lokalt och globalt. Det är därför väldigt glädjande att Barnrättsprinciperna tagits som gör det möjligt för företag att inte bara skapa en medvetenhet kring den påverkan de har på barns rättigheter men även ger verktyg att förändra. Detta är en viktig del i att säkra att vår framtida arbetskraft får sina rättigheter tillgodosedda och ges möjlighet att växa upp i en miljö som ger dem de förutsättningar de behöver för leva och verka i och för ett hållbart samhälle.

Psykisk ohälsa lämnar garderoben

Ann Heberlein gav i början utav 2009 ut den självbiografiska boken Jag vill inte dö, jag orkar bara inte leva.

Ann foto 2

Ann Heberlein

Ann Heberlein

Genom den boken synliggjorde hon något som var tabubelagt i vårt samhälle nämligen psykisk sjukdom. Hon beskrev inte sjukdomen i kliniska termer utan hur den faktiskt kändes för den drabbade. Genom boken fick läsaren möjlighet att ta del av den drabbades syn på omvärlden på ett sätt som jag inte tidigare upplevt. I samband med att boken uppmärksammades syntes Ann flitigt i media då hon bjöds in för att diskutera och debattera psykisk sjukdom i offentliga sammanhang.  Tyvärr gjorde detta att hon blev synonym med psykisk sjukdom. I dag är det känt att hon har disputerat i teologi och religionskunskap vid Lunds Universitet där hon nu är anställd och att hon skrivit flera böcker såsom Det är inte mitt fel – om konsten att ta ansvar, En liten bok om ondska, Ett gott liv m.fl. Ann medverkar även i olika offentliga sammanhang för att bland annat prata om etik och moral i olika former. Hon är även en uppskattad föreläsare. Jag har själv försökt att gå på en öppen föreläsning med henne men fick tyvärr ta med mitt sällskap och gå därifrån då den stora sal där hon skulle föreläsa var fullsatt trots att vi var i god tid.

Jag minns när jag läste eller snarare streckläste boken Jag vill inte dö, jag orkar bara inte leva. Hennes berättelse facinerade mig dels för att jag alltid varit intresserad av hur människor fungerar och hur de upplever världen och dels för att jag bar på egna erfarenheter och funderingar kring min uppväxt. Jag växte upp med en psykiskt sjuk mamma vilket var något som jag som barn hade svårt att förstå och därmed förhålla mig till. I den miljö jag levde i talades det inte om psykisk sjukdom och det beskrevs för mig som att min mamma led av dåliga nerver vilket för mig betydde att hon i perioder var mycket trött och mest låg till sängs. Under dessa perioder fanns det inte mycket mat, rena kläder eller vuxennärvaro i hemmet. Mamma åkte även i väg då och då för att som det beskrevs för mig, ”vila upp sig”. Jag förstod senare att det innebar att hon var inlagd på St Jörgens Mentalsjukhus.

Men precis som Ann Heberlein inte är Bipolär utan det är en sjukdom hon har så var inte min mamma sina diagnoser utan det var sjukdomar hon hade. Min mamma var en sprudlande person med massor av kärlek som hon öppet delade med sig av. Hon trodde gott om människor och blev upprörd av orättvisor. Kärleken till mamma har alltid funnits men som vuxen kan jag även känna en stor beundran inför och stolthet över henne. Med den kunskap jag har i dag om vad det innebär att leva med de diagnoser hon hade tycker jag att hon var fantastisk som lyckades föda och älska flera barn på ett sätt som gjorde det möjligt för dem att växa upp med förmågan att skapa meningsfulla liv fyllda med kärleksfulla relationer.

Så tack Ann Heberlein för att du delade med dig av dina erfarenheter och genom det bidrog till att psykisk ohälsa lämnade garderoben. Jag kan nu, om än sparsmakat, höra psykisk ohälsa diskuteras både i offentligheten, på middagar och i fikarum. För oavsett om vi väljer att prata om det eller inte så kan vi konstatera att de flesta av oss har personliga erfarenheter att dela med oss av för statistiken visar att 3 av 4 personer i Sverige har erfarenhet av psykisk ohälsa, antingen egen eller via någon närstående.